Dysenteri !

Nu pustar vi ut på Estrella. Det var som Ingrid sa " I Amazonas hade vi upplevelser på Barbados njuter vi och relaxar ". Vi har nu varit här i 2 dagar och stormtrivs, vädret är ju kanon. blå himmel hela dagen, 31 grader och rätt låg luftfuktighet. Ingrid har nu fått sin bekräftelse på den underliga maginfektionen. DYSENTERI... Hon skall väl råka ut för allt. Vaccinerad för Hepatit A och B och Kolera så åkte hon på det. Det är iaf lugnt nu men hon är fortfarande försiktig med mat.

Både Ingrid och jag motionerar, själv försöker jag ta 10 km varje dag och det går faktiskt bra.

Det är som vi sagt, Barbados är fantastiskt

Underligt hotell på vatten

Så, väl framme i till det hotell som skulle utgöra basen för min äventyrstour på Rio Negro. Rummet var ok, däremot fick man samsas med en mängd kryp, hotellet lås på pålar i floden. Första natten sov jag knappt, varmt med värk i foten efter en vådlig vurpa på ett såphalt duschgolv, men man är ju karl, så man får väl stå ut med lite småskador.

Myrorna var bastanta må jag säga.

Pirhana och Cajmaner

Wow. Dyngblöt är jag tillbaka från en fantastisk tur med kanot i Amazonas regnskogar. Jag startade redan i morse med att ta en båt till Arias Jungle-lodge som är så osannolikt som ett hotell som är byggt på pålar i vattnet. Under regnperioden stiger vattnet 12 m så man förstår att de behöver ha marginaler. Men...rum 8312 vilket innebär tredje våningen i ett hus som skulle kunna vara kronobergshäktet men i trä. Aircondition dock.

Kl 15:00 bar det iväg i en motorcanot, uppdraget var att styra ut i regnskogen och fiska pirajor, ni vet såna där köttätande saker. Vi smög in bland träden och mörkret...betade på en stor köttbit, finessen sedan är att plaska med spöt i vattnet samtidigt som man hivar i betet. Efter en stund börjar det koka och de äter på kroken...det är dock inte så lätt att kroka dem så till sist fick jag använda strömmingsfiskemetoden..och vips satt det en mer huggtänder och allt.

Fisken levererades till en native som visade oss hur man överlever på bara rötter, jakt och fiske. Han bodde givetvis på en ö och hade 15 barn, trots TV, och frun såg inte ut att vara mer än 40.

Efter det skulle vi på Cajmanspotting...däremellan kom det dock en tropisk regnskur som vanligen innebär att allt är plaskblött...Crocodiledundee lyckades till slut hypnotisera en best som han sedan kastade sig i efter...under kvällen fick han hypnotisera 5 bestar innan han lyckades fånga en...den var 50 cm lång och var enligt uppgift 6-8 år.

Efter det så bar det hemåt, det var becksvart och anakondor, cajmaner och annat otyg lurade bland vassen, då fastnade vi..../ Christer

Manaus

Staden Manaus ligger långt in i Brazilien, har ca 1,6 miljoner innevånare.

Härifrån skulle Christer ut på sitt regnskogsäventyr men pga min inte precis samarbetsvilliga mage valde jag att stanna på båten.



Istället tog jag en promenad pust i 35 gradig värme några kilometer för att titta på stadens välkända operahus som byggdes 1896 under Manaus storhetstid som gummiexportör. Operahuset rankas fortfarande som en av världens elegantaste teatrar.

Operahuset var storslaget. Jag valde att snabbt kolla runt och visst var det tjusigt men hade äcklig odör av smuts, rengöringsmedel, fukt och mögel.

Rosa delfiner!!

Visste ni att det finns rosa delfiner? Det hade vi ingen aning om men till vår förvåning dök de upp i Amazonasfloden. De ser ut som små grisar men funkar för övrigt precis som andra delfiner. Intressant!!

Santarem - första stoppet in i Amazonas

Santarem var vårt första stopp på vår resa in i Amazonas. Dessförinnan hade vi guppat omkring på sjösjukevågor - som jag då trodde - i flera dygn Det visade sig senare var dysenteri med blodflödiga diarreer som läkaren ordinerade antibiotika mot och .... isolering. Jag låg som en dödsjuk i sängen men Christer den stackarn hade inte kul. Efter tre dygn kom vi till Santarem.

Väl i Santarem fick vi gå ut. Jag kände inte speciellt mycket för att åka på lång utflykt så vi tog en taxi in till stan där vi strosade omkring. Fattigt javisst - det mesta cirkulerade kring vatten, fiske och en massa båt och fiskeutrustningar.

På ett ställe såg vi hundvalpar och kattungar i bur som var till salu. Hjärtskärande.

Amazonasfloden

En smutsig lervälling - så kan man beskriva Amazonasfloden. Detta har sin förklaring i all lera som flyter ner från Anderna. Amazonas är världens näst längsta flod efter Nilen.

Vi faschinerades över de hyddor vi såg längs flodstränderna och undrade hur folk kunde överleva i detta. Husen stod på höga "styltor" eftersom vattnet under värsta regnperioden kan höjas med hela 12 meter.

Karantän i hytten !!

Vilken tripp, flygresan i premiumklass med Thomson Air var väl hyftsad, stolarna som ett SAS men servicen var i lyxklass, värdinnorna kom hela tiden och fyllde på. Flygresan tog 8,5 timmar från Manchester och vi landade på Grantley Adams International Airport i strålande sol.

På båten finns 800 passagerare och bland dom är det 25 norrmän, en handfull svenskar oss inräknade. Som vanligt är vi de yngsta och medelåldern ligger nog på 70 år. Här är det formal klädsel som gäller vid middagarna, d v s fluga och kostym.

Ingrid startade dock med att bli sjösjuk ( eller vad det nu var ), sängliggande och sköterskan kom med injektioner....ligggande hela fredagen och på lördagen blev hon ännu sjukare, och vi fock tillkalla läkare som omedelbart isolerade henne ( och mig ) det kunde vara Norovirus och han ville inte ha en epedimi på båten.

Så nu har vi varit isolerade sedan i lördags, får all mat och dryck via roomservice...om lyckan står oss bi kommer vi att släppas ut på tisdag morgon lagom då vi ankrar upp i Santarem.

På väg....

Efter flera dagars förberedelses så kom vi iväg till Arlanda. Tänk vad skönt det är med tåg. Steg på i Avesta och flöt rätt in i terminal 5 på Arlanda. Efter en nätt liten lunch med sill och nubbe bar det iväg till Manchester.













Där var all snö borta och förresten var det mörkt när vi kom fram. Hotellet var ett SAS-hotell men i engelsk manikyr. Vi snabbade oss på att boka bord på restaurangen då var det crowded utanför med engelsmän som drack öl och minglade. Till vår förvåning som kanske bottnar i vår okunskap om engelska pubvanor så var det ingen som skulle äta utan de tog sannolikt bara en afterwork öl.

Resfeber

Klockan är sen och jag har nyss tittat på Phantom of the opera på HD med Maj-Britt. Vilken föreställning. Klockan tickar ner och det är 13,5 timmar innan tåget går till Arlanda...vad har jag glömt ??/Christer